Osäker tjej

Jag började hela min Au pair-resa med att endast vända mig till EF's Cultural Care (CC), men sen fick jag beslutsångest då jag hittade Skandinaviska Institutet (SI). Som tur är kan du ju söka samtidigt med båda, men jag vet inte om jag kommer att orka det. Det går segt att skriva ansökningar och känns bättre att satsa allt på ett företag istället.
Dessutom kan jag berätta att dagen efter jag hade gjort en intresseanmälan till SI ringde det en jättetrevlig kvinna därifrån och pratade om vad SI innebar och vad du fick och massa massa information. Tror vi pratade i cirka 20 minuter. Dagen efter det fick jag hem kuvertet med all information du kan behöva inför ansökan och jag kommer inte alls dra mig för att ringa tillbaka om jag inte förstår något för de var trevliga och hjälpsamma på alla sätt!

Så här var då inte EF. Kan inte uttrycka mig tillräckligt väl då jag "bara" har varit på ett informationsmöte med EF och gjort en intervju med dem. Men allt deras info-möte handlade om kunde du i stort sett läsa dig till i deras katalog.

Sååå.. för min del kommer jag i första hand satsa på SI. Nu måste jag bara få ihop barntimmarna, ta studenten och sommarjobba - sen drar jag från Landet Lagom :)

Startskottet

Det första som krävs för att åka iväg till USA är klart. Det vill säga att gå på Au pair-möte. Det är i och för sig två månader sen jag gjorde det, den 16 januari. Där fick jag även gör en intervju som är giltig i ett år, får se om jag får göra en ny eller om den kommer att hålla tills min ansökan är klar.

Den har jag förövrigt påbörjat, men vad svårt det är! För det första är det en utfrågning om mig själv, om vad jag kan och vill med det här året och massa andra saker. Jag har fyllt i i stort sett allt, det som saknas är barnreferenserna. Känner att det är ingen idé att fylla i något om det förrän jag har mina barntimmar. Men så fort skolan är slut ska jag börja samla ihop dem, för detta är något jag verkligen verkligen vill göra. Är helt fast och läser massvis med Au pair-bloggar och inser att det är mycket att tänka på, men det är därför jag börjar tänka över allt redan nu. För en gångs skull vill jag vara ute i tid!

Det blir inte mycket uppdateringar nu, men så fort det händer något skriver jag :)

Exakt så!

Ronja (http://lifebyronjis.blogg.se/) sa något klockrent:

“Förstår du vilken historia och äventyr att berätta för barnbarnen.
Alla med- och motgångar, berätta hur stark du blev, hur modig du var, hur du växte som person från tonåring till vuxen på bara några få månader.
Hur enormt bra det ser ut på vårt cv. Den flytande engelskan som kommer sitta inristad i ryggmärgen.

Växa som person - bli mer självständig.
Visa din familj och vänner att du är fan ta mig inte är feg - du har åkt tusentals mil hemifrån för att uppleva ett liv de aldrig någonsin kommer att förstå.

Att du tog klivet och klev ur trygghets-zonen hemma i Sverige. Tryggheten att veta hur allt går till och hur allt låter. Medans här är det kanske en utmaning varje dag.

Men, vad gör 1 år? Om du lever i 85 år?
1 år i USA och 84 år i Sverige.

Tänk efter, det är inte mycket, inte mycket alls.
Kompisarnas fester och utgångar - kommer vara exakt likadana om 1 år.
Med exakt samma människor - det kan vi ta igen utan tvekan.
Kanske just då är DU den person som sitter och berättar om ditt USA-år.”