Nix. Nope. No. Nej

Har sagt nej till Seattle-familjen nu. Känner att en tre-åring och en ett-åring kommer att bli för mycket för mig och passar helt enkelt inte mig. Skulle ha hand om dem i stort sett hela veckan hela dagen. Så blev ett artigt men absolut nej. Nu väntar jag med spänning på fortsättningen :)

Match #2

Seattle, Washington

Familjen består av en mamma, en pappa och två pojkar (1 år och 3 år)

De bor i Downtown Seattle. Man ska inte hänga upp sig på området de bor i, men Seattle känns inte som staden för mig och magkänslan säger att detta inte är familjen för mig. De hade ingen speciell essay att läsa, men vet ändå inte om jag ens ska ringa dem. Är väldigt inne på min Wyndmoor-familj.

Snabbsnack med modern

Har pratat med Wyndmoor-mamman för en stund sen och än så länge hittar jag inga sprickor i fasaden där inte. Känns väldigt bra i magen nu efteråt. Vi ska höras mer i vecken eller till helgen och jag ska även få familjens nuvarande au-pairs email, så ska krama ur lite information där också framöver. Alltid skönt att få se det ur hennes synvinkel också. Kanske få lite tips också! Är så himla glad och nöjd trots att vi bara pratade i 20 minuter. Nu är det bara att vänta och se i alla fall :)

Match #1

Wyndmoor, Pennsylvania

Familjen består av en mamma, en pappa, 

tre flickor (1½, år, 4 år, 6 år) och en hund.

Första känslan var att familjen är i stort sett perfekt. Mamman är född och uppvuxen i Sverige och pappan är från området. Ett stort plus är att samhället ligger bara 30 min från Philadelphia. Ser samtidigt både för och nackdelar med det där att mamman är svensk. Men ska prata med dem så får vi se vad som händer! Är rädd för att man blir för upphetsad av att det är första familjen, så försöker så bortom det.

Let the sun shine!

Matchningssystemet

Precis, exakt för fem minuter sen blev jag accepterad i matchningsprocessen av Au Pair in America, så bring on 'em families! Wihoo.. Är så lättade att äntligen vara med i systemet så familjer kan kontakta mig. Har strävay efter det här så himla länge och nu så. Men baksidan av det hela är ju att det kan bli en vääääldigt lång process - eller å andra sidan kan den ju bli kort också. Det beror ju på hur många familjer som hör sig av och om det finns någon perfekt bland dem. Vi får väl helt enkelt se :)

22 grader celsius och ensamheten som kryper fram

Det är när ens vänner helt plötsligt lämnar en som man förstår vad de betyder för en. Plus att det är nu man inser hur jag själv kommer reagera när det är väl jag som sätter mig på planet och lämnar landet. Idag lämnade en av mina bästa vänner landet för att inte återvända förrän till hösten. Det hela gick på tre dagar, så har inte hunnit smälta det riktigt än. I fredags hade vi lite myskväll och igår var det en sista utgång. Hade jag varit hemma när hon kommer hem i september/oktober hade det inte varit lika svårt, men nu när jag inte vet när jag kommer få träffa henne nästa gång blir det jobbigare.. Men jag och tjejerna har pratat om att åka och hälsa på henne i slutet av sommaren, så får trösta mig med det :P

Fortsätter kvällen med chips (som jag aldrig någonsin äter annars), dip och På Spaning med Bridget Jones.

Intervju - CHECK

Och där har jag gjort en två timmar lång intervju med en f.d. au pair från Au Pair in America och jag kan stolt säga att om ca en och en halv vecka är jag med i matchningsprocessen :D Äntligen. Blev så glad när hon svarade så när jag frågade vad som händer nu. Förvånad att man nu (snart) är där alla andra man läst om är. Tänk att snart kommer familjer att höra sig av mig. hihi.

Hardangervidda och höjdskräcken som sätter vid

Har fått Au pair-intervjutid den 15 maj, woohoo!! Det betyder att när jag gjort den kommer jag, om jag bli godkänd vilket jag så klart blir, kommer jag kunna börja matchas med familjer :D

Nog om detta för nu. Befinner mig fortfarande i Voss, Norge, och idag har vi varit ute på en fem timmar lång tur som bestod av Ulvik, Eidfjord och framförallt Hardangervidda! På det sistnämnda stället åkte vi upp på 1200-1500 meters höjd och beskådade bergen, med både snö och grönt, och det enorma(!!) stupet ned där det fanns ett par vattenfall som brusade högt. I Eidfjord var vi på ett museum som visade en panoramabio. Den var filmade från en helikopter och visade film över massa berg, glaciärer, fjordar, sjöar och fall i området. Hjärnan fattade inte att vi satt i en biosalong så det kändes som att man satt med i helikoptern och åkte. Mäktigt må jag säga. Förresten har jag börjat tänka lite norksa.. Jobbigt må jag säga. Istället för att säga som vi  svenskar säger: tjugotvå, säger norrmännen to å tjue (två och tjugo). Man får tänka baklänges. När vi säger att något är i, t.ex. tio i tre, blir det tio på tre. Förvirrade männsikor ;)

Snart kommer lägenheten dofta av Vossa-mat och tills dess ska jag vila mig lite.
Hade!

Det syns inte hur djup klyftan är. Inte alls!

Hela familjen på Hardangervidda

Bland bergen och snön

Jaha, här sitter man i Voss, Norge, mitt ute i ingenstans och ser det snöa utanför fönstret emellanåt. Kom igår och hela veckan har det varit 20 grader och efter att vi åkt hem ska det vara likadant. Men underdessa fyra dagar vi ska vara här ska det vara skitväder med blåst, kallt och snö. Och Norge har redan, efter mindre än ett dygn, levererat den lovade prognosen fullt ut. Suck.
Tittade ut genom fönstret precis i detta ögonblicket och något dog inom mig. Det illsnöar.. Och vi ska ut i detta vädret också, upp i bergen till mina pärons vänners hytte (stuga) uppe i bergen. Men först blir det lunch/middag tack och lov (om jag orkar det efter den enorma fikapausen med fyra sorters tårtor).