onsdag 10 april 2013

Long time no see

Ja, har var det ett himla tag sen jag var inne och kikade. Efter att jag kom hem från USA återgick jag till mitt gamla liv, fast med så mycket lärorikt i bagaget. Medan jag fortfarande var kvar i Chicago, men väntade på att få flyga hem, insåg jag att jag inte kunde åka hem och återigen vara arbetslös. Det fanns inte på kartan. Så jag började kika runt på utbildningar och jobb. Vad ville jag jobba med? Jag hade ingen aning. De enda arbetserfarenheterna jag hade var att antingen jobba med barn eller med gamla människor. Dagiset ville jag helst inte tillbaka till, hade fått nog av små barn på ett tag. Så jag bestämde mig för att söka, på ren chansning, till undersköterskeutbildningen i Skövde och rätt som det var dök ett antagningsbrev upp i brevlådan. Och här är jag nu, snart (inte riktigt men..) klar med första terminen av tre där och jag trivs som fisken i vattnet. Underbara klasskamrater!

Men så kommer den där jobbiga känslan lite då och då. Min mage skriker efter USA och min familj där. Tyvärr har jag inte så bra kontakt med familjen, jag försöker men de har nog lite för stressiga liv för att ha tid över till mig här i Sverige. Däremot har jag något bättre kontakt med den nuvarande au pairen och får följa barnens utveckling till viss del. Dock är det framför allt livet utanför jobbet jag saknar mest. Vackra Chicago, jag tänker på den sköna värmen som börjar komma dit nu, trots att de haft en lika tråkig vinter som vi. Sen saknar jag att livet var lite lättare, på fritiden alltså. Man hade sina vänner och det var inget skitsnack mellan oss. Gamla vänner finns det alltid sånt mellan, hur mycket man än älskar dem. I och med att jag bor på landet här hemma i Sverige kan jag sakna enkelheten i att ta bussen eller tåget in till stan på mindre än tjugo minuter. Inte för att jag kanske hade något att göra i downtown, kanske ville jag ibland bara få komma ut och gå i parken, eller upp och ned och fönstershoppa eller ta en lunch. Enkelheten!!

Men nu gör jag det bästa av vad jag har här hemma och är ändå så nöjd att jag kom hem igen.

"You are responible for your own happiness
- Tänkvärt för många jag känner och inte känner ;)

torsdag 6 december 2012

Vi hänger med

Här i Sverige går livet på i vanlig takt. Chicago är så långt borta nu. Anpassade mig till att vara hemma igen på cirka två veckor, men fortfarande går jag runt och jämför med hur livet var i USA. Kommer jag någonsin släppa det? Känns inte som det nu i alla fall. Har lite längtan efter Sloppy Joe's (typ hamburgare med flötig köttfärssås i), Hellmanns Mayonnaise och andra onyttigheter. Nu finns i och för sig majonäsen på Coop och ICA, men har inte kommit mig för att köpa den än. Hur mycket jag än saknade allt (!!!) som hade med Sverige att göra så saknar jag USA nästan lika mycket nu.. Pratade med mina värdbarn och den nya au pairen på Skype häromdagen och fick lite panikångest och tårar i ögonen. Jag hade kunnat vara där nu och mysa med dem. Men å andra sidan tänkte jag på vad som fick mig att åka hem, delvis, - jobbet! Henry tyckte att "jag kunde komma nästa vecka, men inte den här. Men nästa" och att "han saknar mig väldigt mycket". Helena tittade bara på mig med en blick som sa "vad änna in i glöheta är det där" (alltså jag). Samma blick gav hon mamma och pappa när vi pratade dem med. Antagligen så är det bara själva grejen att det är en människa som kollar på henne i en dator, haha. Hon har förresten fortfarande bara tagit ett par steg och går endast med gåvagnen framför sig än. Borde ju komma snart. Hon är ju snart 13 månader.

Nu blir det till att mysa ner sig för kl 05.00 ringer alarmet och då är det bara upp och hoppa och slänga på sig massa kläder för då är det dags för att köa vid turistbyrån för imorgon släpps biljetterna till, wait for it.. BRUCE SPRINGSTEEN!!!!! Woopwoop :D

måndag 19 november 2012

Chicagolängtan

Både idag och igår har jag haft en ganska enorm tillbakalängtan till Chi-town.. Antagligen är det väl på grunda av att när helgerna är slut återgår alla till jobb eller skola, men icke jag, och lite annat. Klättrar på väggarna här hemma. Men har sökt två extrajobb i veckan och förut skickade jag in ansökan till Vuxenutbildningen i Skövde. Har bestämt mig för att försöka plugga till undersköterska, om jag nu kommer in. Hoppashoppashoppas! Känns som att det är rätt läge i mitt liv att plugga. Gör jag det inte nu kommer jag aldrig att göra det. För övrigt har jag bara städat en hel del här hemma idag. Det är väl sysselsättning det också, haha. Ikväll ska jag på bio med kusinen och hennes kompis. Blir Breaking Dawn part 2, woohoo! Det blir trevligt! Har hunnit med att vara sjuk sen jag skrev här sista, men nu är halsontet borta och det är bara hostan och min rinniga näsa kvar. Skönt att det börjar ta slut, det är ju så tråkigt att vara sjuk.. Orkar inget, och gör man det så blir man svettig på två sekunder. Nu ska jag i alla fall fortsätta lyssna på The Boss och mysa med lite tända ljus.


It's rainin' but there ain't a cloud in the sky
Musta been a tear from your eye
Everything'll be okay
Funny thought I felt a sweet summer breeze
Musta been you sighin' so deep
Don't worry we're gonna find a way

I'm waitin', waitin' on a sunny day
Gonna chase the clouds away
Waitin' on a sunny day

Without you I'm workin' with the rain fallin' down
Half a party in a one dog town
I need you to chase the blues away
Without you I'm a drummer girl that can't keep a beat
And ice cream truck on a deserted street
I hope that you're coming to stay

onsdag 7 november 2012

G'Obama G'Obama!

Äntligen är valet gjort. Jag började tvivla precis innan röstningen drog igång, men sen somnade jag och tänkte inte mer på det förren jag vaknade vid 03.00 och var tvungen att kika läget. Sen vaknade jag vid lite innan 06.00 av att mamma och pappa gick upp och så klart checkade jag att allt gått som det skulle. Och visst hade det gjort det! Är så glad att Obama vann! Förhoppningsvis blir det fyra fortsatt bra år för USA och resten av världen. Hur kan han förresten prata och kunna allt utan till (eller spånar han bara fram ett vinnartal????). Kolla om ni inte sett det, det är kanon!

måndag 5 november 2012

måndag 29 oktober 2012

Anmärkningsvärt i USA

Under min korta tid i USA hann jag lägga märke till en hel del udda företeelser som sker på andra sidan jorden. Har gjort en liten lista, finns säkert så himla mycket mer att lägga till. Men här är den i alla fall:

- Trafiken är galen. Alla åker verkligen bil, och då har Chicago ändå bättre kollektivtrafik än många stora städer i USA.
- Största delen av det som säljs i matbutikerna märks med Fat free.
- Och kaloriräkningsberoendet är otroligt. De flesta restauranger har skrivit hur många kalorier varje rätt innehåller.
- Storstäder innebär stress, så även amerikanska storstäder.
- Dollarn är extremt billig emot svenska kronan. Smink, kläder, mat, allt.
- Julförsäljningen börjar redan i början av oktober, innan alla Halloween-saker är borta.
- Amerikanarna överdriver användandet av stopp-skyltarna. Har inte sett en enda väjningsplikts-skylt.
- Överdrivet mycket att välja på i affärerna, t. ex. en glasshylla på 20 meter...
- Alla är väldigt hjälpsamma och trevliga. Du kan bli stående med en okänd amerikan i lätt 20 min och prata om allt möjligt. Är du dessutom utlänning blir samtalet bara mer intressant.
- "Sorry" och "Excuse me" används hela tiden. För minsta lilla.
- De röda plastmuggarna finns verkligen på varenda fest.
- De har ingen sås till maten.. Negativt för mig som "bara" äter sås.
- Mjölken smakar inte mjölk, bara socker och fett.
- Fullkornsbröd existerar inte. Whole Grain Bread klassas som nyttigt. För mig är det samma som rostebröd.
- Ekorrar finns överallt. Det är ovanligt om du inte ser en enda när du är ute.
- Kör man inte direkt när det slår om till grönt får man räkna med att alla tutar.
- Dörrhandtagen är runda.
- Peanut Butter Jelly Sandwich är på riktigt.
- Folk i USA spökar verkligen ut sina hus vid högtider, t. ex. Halloween.


torsdag 25 oktober 2012

Kalabalik

Jag har så mycket saker.. Då kan ju tilläggas att jag skickade hem säkert 10-15 kg. Det kommer verkligen vara på gränsen på vågen märker jag! Hoppas de är lika snälla som de var på hitvägen, det var kanske 1 lbs övervikt men behövde inte betala något. Kan heller inte stoppa ner något i mitt handbagage för den fick jag sitta på när jag skulle få igen dragkedjan. Så jag blir vansinnig om de anmärker något på den i röntgen. Då får de stänga den om de tycker det är så roligt.

onsdag 24 oktober 2012

Last day in paradise

Idag är det i alla fall paradiset här. Det är 25 härliga grader och strålande sol. Åkte in till downtown vid 10 am för att fika hemma hos Olivia och säga hej då. Sen blev det visst en fika med Josefine och Fanny på Starbucks också, och ett hej då. Alltid tråkigt att säga hej då, men det är ju jag som valt det. Hände inte så mycket mer den här förmiddagen. Nu har jag precis pratat med mor och far på Skype och checkat så att allt stämmer tills på fredag då de ska hämta upp mig på Landvetter. Ikväll, när nya au pairen slutat, ska vi två åka in till downtown så att hon vet vilken buss hon ska ta oså.
Känns väldigt konstigt att detta är sista dagen. Chicago levererar ju verkligen med väder och allt. Imorgon blir det taxi till O'Hare Airport vid 12.15 och sedan lyfter jag hem mot Sverige. Blir skönt!
So long America, see you soon!

söndag 21 oktober 2012

Sunday Sunday

Igår kom nya au pairen. En tjej från Mexico som redan varit här i Chicago i två månader. Hon är jättesöt och trevlig. Hon kommer nog passa bra i den här familjen. Hon hade med sig en hel kartong med mat från Mexico och vi fick smaka på godis som smakade vattenmelon och någon jättestark krydda. Det var inte långt ifrån att det kom eld ifrån min mun. Barngodis som är så jäkla starkt!!! Sjukt.. Min värdpappa fick springa efter ett glas mjölk som jag klunkade i mig fort. Haha.
Vid 1 pm åkte jag in till stan med Julia, Gabriella och Alicia och shoppade lite. Jag kan ju inte handla mycket mer nu men hade redan innan bestämt mig för att köpa ett par vita Converse till, och de hittade jag på Nordstrom Rack för $45 (samma pris som på Zappos.com där jag tänkt köpa dem innan). Blev även ett mobilskaö från Kate Spade med plats för bankkort, ID-kort m.m. Handy! Efter det blev det Cheesecake Factory och min älskade Steak Diana och en Hersey's Choklad Cheesecake. Stort hjärta! Var så mätt efteråt att jag nästan rullade hem...
I eftermiddag ska jag till downtown och möta upp Julia, Gabriella och Alicia (igen) och ta en riktigt svensk fika på Magnolia Bakery. Ska bli kul att få prova på deras cupcakes.
By the way, gästrummet kanske inte är så trevligt i sig, det står massa flyttboxar och är allmänt stökigt, men sängen. Åh den sängen! 160 cm bara för mig, med duntäcke, bästa filten och två underbart mjuka kuddar! Jag skulle kunna bo i den för alltid.

torsdag 18 oktober 2012

Nästsista arbetsdagen

När jag hade berättat för mina värdföräldrar att jag ville åka hem var det nästan tre veckor tills jag skulle sitta på ett plan hem. Nu jobbar jag min näst sista dag och på söndag kommer den nya au pairen hit. Då flyttar jag in i gästrummet och är ledig resten av min tid här. Känns så himla skönt!
Idag blir en slappdag med barnen, ska köra pojken till förskolan vid 12.15 och hämta vid 3.30. Sen blir det lite lek och jag slutar vid 5.30. Imorgon är det ingen förskola och då blir det antingen Lincoln Park Zoo eller inomhuslekpark i Skokie. Vi får se vilket humör vi är på.
Igår provpackade jag min resväska och la ner allt jag inte kommer ha mer användning för här. Får flyga med ca 50 lbs (23 kg) och just nu väger väskan 40 lbs (18 kg). Det enda jag har kvar att packa ner är lite kläder och smink. Ska skicka hem två paket, ett med skor och ett med lite allt möjligt. Sånt som väger lite mer. Hellre betala kanske $50 för två paket än över $75 för övervikt..

Igår var jag med Gabriella, Carolyn, Alicia och Julia på en pizzeria i Wrigleyville. Har inte ätit pizza på flera månader och det var så gott!! Efter det gick jag, Gabriella och Carolyn på bio. Vi såg "Pitch Perfect". Den var hilarious!! Så underbart rolig. Längtat tills den kommer till Sverige, måste se den igen. Kom hem vid 11.45, för sent för min del, och började 7.30 imorse. Just nu håller pojken at gå mig på nerverna, vet nye varför men men.. Allmänt jobbig bara. Han har vart det den senaste veckan av någon anledning.

Puss och kram och nyp i stjärten!


måndag 15 oktober 2012

Turist i Chicago

Igår hade jag inget bättre för mig än att ta en tur till city och ströva omkring. Vet inte hur många kilometer jag gick, men röra på mig det fick jag! Gick en bra bit på State St, sen över samma väg tillbaka fast på Michigan Ave. Försökte mig på att turista runt lite. För en gångs skull hade jag nämligen med mig min kamera. Den hänger sällan med här för ovanlighetens skull. Hemma i Sverige är den med överallt. I alla fall fotade jag lite, framför allt i Millennium Park. Dock orkade jag inte gå bort till fontänen i Grant Park, kanske en annan gång. Gick så klart till Cloud Gate a.k.a. The Bean. Den stora turistattraktionen. Enda jag saknar att jag inte varit på, mer än med guidebussen, är Navy Pier.

Chicago River


Överallt finns dessa skyltar för överallt byggs det om




Fontän i Millennium Park med video i



Jay Pritzker Pavilion och The Great Lawn

Cloud Gate a.k.a. The Bean




Inne i Cloud Gate

Chicago Skyline







onsdag 10 oktober 2012

Hösten är på intåg

Idag har varit en av de kallaste dagarna här. Termometern sa tio grader, men menade fem grader. I och med att det blåser så förbannat här blir det alltid kallare än det borde. Löven faller också. Inga mer 25 grader här inte, tyvärr.

En månad i staterna förresten!!

Idag har varit en bra dag ur barnens synvinkel. Ur min synvinkel har den varit sämre. Är extremt trött och har frusit hela dagen. Inte frysa-för-att-det-är-kallt utan snarare frysa-för-att-jag-börjar-bli-sjuk. Inte kul.
När vi skulle gå ner till bilen för att åka till förkolan stod pojken vid dörren och mumlade något, så jag frågade vad han sa. "I love you". Helt apropå. Haha sötis. Det var fint att höra det, men kände samtidgt "nej, det får han ju inte säga nu när jag ska lämna honom!". Tycker synd om honom som måste träffa massa nya au pairer och nannys hela tiden. Men vad ska jag göra liksom. Familjen har pratat med ett par stycken au pairer och de har hittat en tysk tjej som jag ska prata med någon dag. Skönt att de hitatt någon de vill att jag ska prata med i alla fall. Samtidigt känns det lite konstigt, själva känslan att någon annan tjej ska komma hit istället för mig. Men jag räknar ner, idag är det 16 dagar till hemfärd. Känns bättre att säga så än två veckor. Men snart!

måndag 8 oktober 2012

Tell the world that I'm coming home!

Japp, det bestämdes tidigare i veckan att det blir hemfärd för mig den 25 oktober, hemma i Sverige den 26 oktober. Jag har bara bott här i en månad, kommer bli en och en halv när jag åker hem, men jag har hunnit uppleva så mycket redan. Ända sedan den dagen jag klev in genom mina värdföräldrars dörr har jag haft en otrolig hemlängtan. Anledningen är inte tanken på att jag ska vara här i ett år. Jobbet är väldigt krävande, mer än jag hade förväntat mig. Jag har hand om en ettåring som sover två gånger om dagen. Fyraåringen går på dagis fyra timmar om dagen. Hade det inte varit för honom hade jag knappt kommit utanför dörren på dagarna. Jag är alltså fast i lägenheten i stort sett 45 timmar i veckan. Så fort jag slutat stänger jag in mig i rummet eller slänger mig ut för att åka downtown bara för att komma ifrån hemmet ett tag.

Jag älskar min värdfamilj. Jag hade inte kunnat få en finare familj och det är anledning till att byta familj inte ens finns på min lista. De är supergulliga och hjälpsamma hela tiden.

För att förklara hur jag känner jag lånat http://johannajonsson.blogg.se/ blogginlägg om hur hon kände när hon valde att lämna sin familj efter fyra månadet:

Har nu beslutat att lämna USA för att återvända hem till Sverige. Det har verkligen varit en upplevelse att ha bott här i nästan fyra månader, men tyvärr var det inget för mig. De senaste månaderna har jag bara velat hem, har inte alls trivts och mått dåligt, trots det har jag försökt att kämpa på, men vad är det för mening om man ska kämpa sig genom ett år egentligen? Jag känner inte att jag har "misslyckat" med detta. Misslyckats hade jag gjort om jag hade stannat kvar här ett helt år och mått dåligt varenda dag. Jag känner att om man ska vara au pair så ska man trivas och vara lycklig så man kan titta tillbaka och vara riktigt nöjd, då har man lyckats! Även om jag tror att man får riktigt bra erfarenheter att vara iväg ett år och testa på ny kultur, men jag är ändå nöjd och har lärt mig det viktigaste "Att uppskatta det man har". Jag förstår verkligen inte hur jag kunde klaga på mitt liv hemma i Sverige, för nu när jag blickar tillbaka så hade jag det himla bra. Men det är väl så, att detta bästa sättet att uppskatta någonting, är att leva utan det under en längre tid. Jag skulle aldrig få för mig att stanna kvar på ett ställe som jag inte trivs på för att "bevisa" att jag klarar detta. Jag har chansen att välja, stanna kvar och vara olycklig eller komma hem och vara lycklig igen. Det vore så korkat och välja att må dåligt när det finns en annan utväg.... Det svåraste med denna process var att berätta för min värdfamilj. Tänk att göra någon så besviken som har öppnat sitt hem för en, nästan gjort en till en familjemedlem, lagt ner så mycket energi och pengar. Men jag kan inte vara kvar för att göra mina värdföräldrar lyckliga, i detta läget måste jag tänka på mig själv i första hand. Detta äventyr var en chansning och det visade sig inte vara något för mig, men det vet man inte förrän man har testat det. Jag är glad för att ha hunnit med så mycket och träffat helt fantastiska vänner, kommer bli svårt att säga förväl till dem. Men just nu ser jag bara framemot att komma hem och verkligen känna sig som hemma. Vara omringad av människor som älskar en och som jag älskar. 

Nu är det upp till mig att hitta något annat att göra. Jag ska försöka söka in till olika Turismutbildningar i Sverige och se vad som händer. Annars blir det att söka direkt till ett resebolag och bli reseguide där igenom. Det är det enda jag vet att jag vill göra just nu. Jag älskar att vara utomlands, men man måste tycka om det man gör för att trivas fullt ut. Hade det inte varit för alla mina fina vänner jag hittat här hade jag bara vänt i dörren den där första gången jag träffade mina värdföräldrar.

Nu blev det ett himla långt inlägg, men vet att många undrat VARFÖR? Nu har jag i alla fall svarat på det.



söndag 7 oktober 2012

Willis Tower

Igår bar det av mot USAs högsta byggnad Willis Tower (f.d. Sears Tower) med Olivia och hennes syster Molly. Vet inte hur många olika köer vi var tvungna att stå, men det tog cirkus två timmar att ta sig upp till 103:e våningen. Hissen tog en minut, resten var väntan och en tio minuters lång film om byggnaden. Väl upp såg vi inte alla fyra staterna man ska kunna se, men vi såg nog tre i alla fall - Illinois (där jag är), Michigan och Wisconsin. Riktigt häftigt. Men precis som när jag var uppe på Top of the Rock så förstår man inte att det är verkligt. Det är så himla högt upp. Vi gick så klart ut i glasutbyggnaden The Ledge, men killen som tog kort på oss var fruktansvärt dålig så bilden på oss är suddig plus att han inte fick med glasgolvet, suck.. Läskigt var det. Jag darrade som ett asplöv när jag gick ut på golvet. 103 våningar rakt ner till marken. På kvällen åkte vi till en collegefest ganska nära där jag bodde. Det var roligt, men amerikanare är roliga när de festar. Helt galna! Nu sitter jag instängd i mitt rum och försöker besluta om jag ska ta med mig iPaden och dra till Starbucks någon timme för här hemma är det fullt med barn som ska se en trolllerishow som min värdmammas kompis ska ha. Vet inte om jag orkar med tio högljudda fyraåringar just nu.

Millenium och Grant Park

Millienium Park och en del av downtown. Trump Tower.

Downtown. John Hancock Tower och Trump Tower (USAs nästhögsta byggnad)

Norr

Långt där uppe bor jag någonstans





Den dåliga bilden på mig, Olivia och Molly

103:våningar rakt ner

Beerpong



torsdag 4 oktober 2012

Andersonville

Jag jobbade bara 10-4 idag så haft en extremt lugn och härlig dag. Direkt när jag slutat gick jag ner till tåget för att möta upp Gabriella. Vi styrde sedan kliven mot svenskområdet Andersonville med siktet inställt på att hitta en kanelbulle (kanelbullensdag idag!!). Det tar bara tio minuter från tåget att gå så väl där kikade vi in i Swedish Bakery, men icke. Vi hittade inga bullar.. Vi fick nöja oss med varsin frozen yoghurt, första för oss båda i staterna. Tog chokladyoghurt och öste på minikakor, sega godisar och massa frukt och så klart varm fudgesås. Mums!!! Vi storsade runt lite och kikade. Det var min tredje gång i där, första för Gabriella. Vi tog en lite sväng till Walgreens också och när vi kom ut började det ösregna och eftersom vi alla skulle gå till tåget, och jag sedan hem, vände vi i dörren och gick in och köpte var sitt paraply då det bara öste ner regn. En väldigt bra dag trots allt. Nu sitter jag proppmätt på spaghetti och köttbullar. Amerikanskgjorda av värdpappan. Men de dög. Imorgon blir det långdag men ska ta med barnen till Swedish-American Museum till barnavdelning imorgon- Spännande.



Den ser äcklig ut men var så god!

Söta Gabriella

SVEA Restaurant

Den grymt fula dalahästen. I ögonen på den står det Stockholm och Chicago plus att båda städerna är målade på sidan av den.


Vattentornet

Svensk Amerikanska Museumet, dit vi ska imorgon

Sakerna i fönsterna är säkert minst tio år, helt solblekta och snuskiga



Snön är så gammal att det blivit gul..