Sista august tjugohundraelva

Dragonfly i mitt hjärta

Kom i söndags hem efter tre dagar av kärlek.
Dragonfly Festivalen hålls varje år i en liiiiiten liten håla som heter Åsarp, cirka tjugo minuter utanför Falköping. Jag bara sprudlar av lycka och kärlek när jag är där. Atmosfären är av en annan värld. Andra året jag varit där och nu och andra året som jag är volontär. Det vill säga att jag har suttit i entrén och klistrat på band (läs: vaxat armarna på alla män, då tejpen fastnar på armarna) på alla människor som traskat in.
Det började med att det spöregnade från den stunden vi kom dit i fredags tills vi glatt cyklade hem till den hyrde lägenheten 10 min bort. Har nog aldrig varit så dyngsur, någonsin! Lördagen bjöd på delvis sol, men söndagen var kanonfin.

 Entréområdet med stora scentältet, mat- och försäljningsstånd

 Chill på stenhögen med lite kända besökare

 Festivalmonstren

The Wonder of You

Jag tror ingen någonsin kommer att förstå hur mycket Elvis Presley betyder för mig.
Ingen.
Idag är det 34 år sedan hans bortgång, och även fast det var långt innan jag föddes blir jag fruktansvärt sorgsen denna dagen varje år. Han var (är) något mer än en idol och artist. Hans tvillingbror dog vid födseln, och han föddes i ett väldigt fattigt hem med sträng ekonomi. Han fick kämpa sig genom skolan där han ofta mobbades på grund av att han gick sin egen väg och hade en speciell stil - som senare skulle identifiera rock 'n rollen. Han har alltid levt på sin röst och gitarr. Det är tack vare hans mamma som han kom så långt som han gjorde, för det var hon som köpte hans första gitarr.

När han senare av en slump jammade i en paus under en inspelning på Sun Records, som gick uselt, fick han sitt genombrott. Han och killarna larvade sig med låten "That's Alright, Mama" - hans första hit. Sedan dess har det rullat på, än idag.
Men lätt har Elvis aldrig haft det. Och han varken knarkade eller söp. Han fick sina tabletter utskrivna av en läkare som påstod att han behövde dem. Punkt slut.

Men det som betyder mest är att han var en omtänksam, givmild, kärleksfull och härlig människa. Det är allt detta som gör honom till min största förebild.

Just nu pågår Elvis Week runt hans hem Graceland i Memphis och en vacker dag ska jag stå där och hylla mannen som förändrade min syn på livet. En dag!

If I could be you, if you could be me
For just one hour, if we could find a way
To get inside each other's mind
If you could see you through my eyes
Instead your own ego I believe you'd be
I believe you'd be surprised to see
That you've been blind

Walk a mile in my shoes
just walk a mile in my shoes
Before you abuse, criticize and accuse
Then walk a mile in my shoes

 

Svänga sina lurviga

Om en timme drar jag och plockar upp Sofie, sen bär det av mot Olstorp där Rolandz spelar ikväll! Blir till att shakea loss ikväll :P

Och jag är redan ready steady to go :o otroligt haha 

Tiden som försvann

Även denna dagen har spenderats vid stranden, men det blev ju inte alls samma värme som det var igår.. Men badade det gjorde jag i alla fall! Imorgon blir det jobb igen, fast inte förrän på kvällen så förhoppningsvis blir det ett dopp imorgon igen - om vädret tillåter självklart!
Sen jag kom hem från stranden har jag suttit och lyssnat på musik som jag lyssnade jättemycket på förra året. Då hade jag ett ganska annorlunda liv. Verkligen annorlunda. Men det ändrades drastiskt i vintras. Inga detaljer, men det känns i alla fall konstigt att lyssna på den musiken för den påminner mig så mycket om den tiden som jag kallar den bästa i mitt liv... Tror att den förändringen gjorde att jag bestämde mig ganska direkt att jag vill flytta iväg, även bara för ett år, till USA och börja på nytt så att säga.

Jag sa att jag skulle lägga ut mer bilder från sommaren, men jag hann bara igenom studenten igår. Men har kommer de bilderna som jag tagit på naturen runt där jag bor:

 

 

  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Heta sommarnätter

Till slut har nu det underbara vädret återvänt och playan väntar på mig! Har hela dagen legat vid sjön och bara göttat mig i solen. Dock har min gamla vän och följeslagare Herr iPod dött och kommer antagligen inte tillbaka. Den är i och för sig tre år, men ändå. Borde hålla längre tycker jag, eller?!

Tänkte slänga in en bildbomb från denna sommaren. I och med att jag inte haft någon dator har jag inte velat belasta päronens med mina bildinläggm, så den får komma nu istället:

Studenten 10 juni 2011

Signering i mössorna på studentfrukosten

"Håltimmen" mitt i det späckade studentschemat innehöll lite tal

Vissa i klassen taggade som man ska!

Parad mot Arena Skövde

Utspring!!

Mellanlandning hemma med mat och släkt

Andra sidan av min fina skylt

Promnight!

Emma, Jag och Ellen (plus dumma killar som förstör bilden)

Jag och min baldate Emil

Den som väntar på något gott...

Äntligen har jag en dator igen! Nu slipper jag sitta vid mamma och pappas gamla Bettan som jag har vart såååå nära på att slänga i golvet ett X antal gånger. Och nu märker man att pappa har uppgraderat internethastigheten, haha. Det känns helt konstigt att sitta vid en laptop igen efter mer än två månader utan :P

Idag har vart en fantastisk dag. Jobbade mellan 07.30 och 14.00 för att sedan bege sig hem i 26 graders värme. Ockuperade direkt solstolen och la mig med magen och benen i solen och resten i skuggan och däckade. Fast det blev nog bara ca 20 minuters sovande, men solen hann flytta sig så att hela jag låg i skuggan.. Men som vanligt märks det inte att jag solat, tror jag :s Varför ska det vara så svårt att få bruna ben? En fråga jag ställt mig många gånger!

Men nu sitter jag i soffan medan pappa kollar på något ointressant program National Geopgraphic som handlar om lastbåtar. Kommer nog lägga mig och läsa om en stund. Har äntligen kommit igång och läsa igen. Har saknat det lite tror jag. Men sen är det ju inte så kontigt att jag inte läst på ett tag (av fri vilja) för skolan ska ju alltid tvinga på en massa böcker som säkert skulle vart jätteintressanta om jag fått läsa dem i min egen takt. Men när man får en deadline som heter "På fredag ska ALLA ha läst till och med kapiteö 14, för då ska vi gå igenom den och ALLA ska ha något att säga om boken hittills!", då blir man inte allt för peppad att läsa..

Tur att man slipper allt sådant nu, haha :D