torsdag 1 september 2011

...where we went our seperate ways

Vänner kommer och går, så är det. Man kan inte hålla ihop med alla, det går inte. Men vissa förstår man inte hur man kunde mista.
Ibland, som vid detta tillfället, kommer jag på mig själv att gräva fram gammal musik som jag förknippar med någon eller några vissa personer. Jag älskar musiken, men det är som att den musiken tillhör ett annat kapitel i mitt liv än var jag är just nu. Musiken är en väldigt stor del av mitt liv och därför har jag svårt att lyssna på den musiken som jag förknippar med människor jag förlorat på ett eller annat sätt.

Det är när jag tänker mycket på att jag vill lämna Sverige som de här tillfällena med en gnutta sorg dyker upp i minnet. På ett sätt plågar jag mig själv med att påminnas, samtidigt vill jag återuppleva de härliga minnena jag har. Det är svårt att släppa något man gillade så mycket..


If I ever leave this world alive
I'll thank for all the things you did in my life
If I ever leave this world alive
I'll come back down and sit beside your
feet tonight
Wherever I am you'll always be
More than just a memory
If I ever leave this world alive


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Har ni frågar är det bara att ställa dem och övriga kommentarer är varmt välkomna. Skriv gärna er email-adress så kan jag svara till den om ni vill :)