söndag 8 januari 2012

Have I told you lately that I love you?

Idag fyller min älskade Elvis Presley år. Han skulle ha fyllt 77 år. Det är ju nu han skulle ha suttit och myst med framför tv eller brasan, lekt med sina barnbarn och bara njutit av livet. Jag kan se det framför mig. Tyvärr hann han ju inte ens uppleva sin egna dotters tio årsdag..

Det finns två dagar om året, samma varje år, som jag alltid fäller en tår. Det är på hans födelsedag, idag, och hans dödsdag den sextonde augusti. Många tycker nog att jag är barnslig och fanatisk med mitt tjat om Elvis. Men han är en så extremt stor del av mitt liv. Inte bara musikaliskt sett, utan även som en eftertanke över hur livet kan vända och bli så olikt det man trodde man skulle få. För de som inte vet ska jag göra en snabb resumé av hans liv:
Den åttonde januari 1935 föds Elvis och hans, dödfödde, tvillingbror Jesse Garon. De föds in i ett extremt fattigt hem i Tupelo, Mississippi, hos Vernon och Gladys Presley. Pappa Vernon jobbade men på den tiden tjänade man inte mycket som småarbetare. Senare hamnade han i fängelse för checkförfalskning. Gladys är hemmafru och till sin hjälp har hon Elvis farmor Minnie Mae, även kallad Dodger. De flyttade senare till Memphis, där Elvis skulle tillbringa resten av sitt liv. Mamma Gladys är hemskt rädd om sin son och Elvis får knappt göra något då Gladys är väldigt rädd för att han ska råka ut för något. Fotboll till exempel, där han kan skada sig. Som artonåring jobbar han på Crown Electrics som lastbilschaufför och han var även biografvakt.
Egentligen är hans musikkarriär bara en slump. Han ville spela in en skiva till sin mamma i födelsedagspresent och därav sin första skiva - "My Happiness".


Därefter får han förslaget att spela in en egen skiva hos Sam Phillips på Sun Records i Memphis. Detta skedde år 1954. Den inspelningen gav hans första hit "That's Allright, Mama". År 1956 flyttades han till RCA Records och hans första hit där blev "Heartbreak Hotel". Sedan flöt karriären på tills han åkte in i armén och gjorde lumpen i Tyskland. Under den här tiden gav han ut skivor han spelat in i förväg. Innan armén hade han träffat en man vid namn Tom Parker, överste Parker, och han blev hans manager och Elvis lovade att aldrig lämna honom. Under hela sextiotalet spelade han endast in filmer, som han själv hatade men var tvungen att spela in då han behövde alla pengar han kunde få. Elvis älskade nämligen att ge bort presenter, dyra presenter som bilar, husvagnar, smycken m.m. Han gav ut sin första konsert på över åtta år 1968 i och med sin "Comeback Special" som blev en tv-show med massa jam med hans gamla musiker. Hans första riktiga scenframträdande gjorde han inte förren 1969-70. 


År 1973 skilde han sig från sin fru Priscilla som han har sin enda dotter, Lisa-Marie, tillsammans med. Efter detta spelade han väldigt mycket i Las Vegas ända fram till sin död 1977.

Vad jag vill förmedla med det här är att oavsett vart du kommer ifrån kan du alltid bli något stort. Så länge du tror på dig själv. Elvis bevisar att det går. Han hade ett hjärta av guld och givmildheten går knappt att sätta ord på. Han hade en underbar humor och älskade att barnsla sig, samtidigt som han hade ett ordentligt humör. Men det bevisar även att han bara var en vanlig människa som alla oss andra, och inte en Gud som många tror. Det är allt detta jag älskar med honom. Och hans musik såklart. Jag tror bara att han efter sin skilsmässa kände sig otroligt ensam, inklusive sorgen han känt ända sedan sin älskade mors död 1958. Detta och all stress över konserterna drev honom mer eller mindre till döden, är min åsikt. Priscilla träffade han i Tyskland, dotter till en amerikansk kapten som hade sin bas i Tyskland vid den här tiden. Redan då lovade han att han skulle gifta sig med henne i framtiden, och så gjorde han. Han var en man som, oftast, höll vad han lovade. Dottern Lisa-Marie var hans ögonsten. Han älskade att skämma bort henne. Tyvärr fick hon inte så mycket tid med honom.

Jag hoppas att de som läser kan förstå vad Elvis betyder för mig. Han är så mycket mer än en artist, han var en underbar man och min finaste förebild.

(När jag har kommit till Graceland och lagt tio röda rosor på hans grav, då, då kan jag dö i frid. Det är min absolut högsta önskan, och nej jag ska leva många lyckliga år efter Graceland-besöken)


Elvis Aaron Presley
1935-1977

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Har ni frågar är det bara att ställa dem och övriga kommentarer är varmt välkomna. Skriv gärna er email-adress så kan jag svara till den om ni vill :)